brev1brev2Brev 3Brev 4Hem
 

 

Torsten Ekbom i en recension i Dagens Nyheter, april 1986: "I den svenska 80-talskonsten är han en röst för sig, en egenartad visionär".

"På en solig sandstrand, där horisont och himmel omärkligt glider samman i solröken, har några människor samlats. En dam i elegant aftontoalett språkar med en uniformerad, mustaschprydd gentleman som bär ett mörkt, smalt band runt hjässan.

Det går inte att ta miste på: det är poeten Guillaume Apollinaire, trepanerad efter sin granatskada. En bit därifrån i sanden står en kortvuxen herre med käpp och solhatt med en intensivt stirrande, forskande blick bakom pincenén. Det är ingen mindre än målaren Toulouse-Lautrec på spaning efter motiv i folkvimlet.

En realistisk genrebild, men ändå på något sätt egendomligt overklig som bakgrundens ryttare halvt utplånad i diset. Aftontoalett är inte vad man har på sig på en badstrand. Apollinaire sårades i mars 1916 och avled i sviterna 1918. Men Toulouse-Lautrec dog ju redan 1901!

Det vet naturligtvis Henrik Bager. Men det roar honom att möblera om i historien. Det overkliga i uppställningen får hans mycket omsorgsfullt, realistiskt målade figurer att verka andeuppenbarelser, i stil med de "dikteringar från andevärlden" Zoltan von Boer har frammanat.

Historien har ingen kronologi, allt är ett evigt stillastående nu. Det är 80-talets speciella tidskänsla, postmodernismens paradox, som Bager varierar på ett ovanligt intelligent och medvetet sätt. Hans målningar handlar om tidsupplevelser. Den åldrade Renoir syns på en målning, nedsjunken och hopkurad i sin vita solhatt: den danske målaren Krøyer sitter på Skagens sandstränder och målar modell, men barnen som leker kring hans stol har grishuvuden som figurer hos Beatrix Potter.

En lätt bisarr sagostämning smyger sig in i Bagers måleri, en skir poesi underminerad av ångest och ovisshet. Starkast på denna utställning är renässansparaderna, hotfullt spjutbeväpnade Uccelloryttare åtföljda av leoparder och egendomligt marionettliknande Pinocchiofigurer.

Henrik Bagers teknik är helt i nivå med hans visioner, ett valörkänsligt och luftigt måleri som virtuost fångar en ton av dröm och hägringar, dis och luftspeglingar. Jag vet inte om Henrik Bager (född 1948, debut i Stockholm 1977) tidigare har hört till de förbisedda och underskattade, men det är nog i så fall dags att ändra på den saken. I den svenska 80-talskonsten är han en röst för sig, en egenartad visionär. Det skall bli spännande att följa hans utveckling."

 

Efter en utställning tre år senare,
i mars 1989, skriver Torsten Ekbom en ny recension i Dagens Nyheter med titeln "Gränsland mellan dröm och vaka". Citat: " Henrik Bagers målningar hör till något av det märkligaste som den svenska 80-talskonsten har kunnat visa upp" .


nesta brev